Synundersökning

Först synundersökning – sedan glasögon Eftersom du just nu tittar på den här sidan tillhör du förmodligen den kategori av förnuftiga personer som besöker en leg optiker. Du har gjort ett klokt val och dina ögon en stor tjänst. Gör alltid först en synundersökning vid minsta misstanke om ett synfel. Det är det enda sättet att bedöma om glasögon behövs eller inte. I allmänhet är det också så att det behövs olika styrkor på höger och vänster glas.
En synundersökning innebär att du alltid får skräddarsydda glasögon, anpassade för just ditt behov.

När uppstår ditt synproblem
Det är bra om du före synundersökningen, så gott det nu går, själv definierat synproblemet. Är det när du läser, kör bil, ser på TV, när du jobbar vid datorskärmen eller vid något annat arbetsmoment? Du kanske har besvär med ideligen återkommande huvudvärk, ont i nacke och skuldror eller känner dig allmänt trött.

Vad händer i undersökningsrummet?
Optikern kommer att intervjua dig kring dina upplevda synproblem. Du kan få svara på frågor kring ditt allmäntillstånd och vilka mediciner du använder. Detta för att det kan ha ett samband med synen, och för att undersökningen ska blir så bra som möjligt är detta nödvändig information för optikern.
Själva undersökningen görs med hjälp av speciella instrument och andra hjälpmedel. Detta mäter bl.a. avståndet mellan dina pupiller och vilka brytningsfel du har. Optikern ser här vilken styrka som behövs i glasen, genom att ställa frågor till dig under undersökningens gång.
Många gånger kan det vara knivigt för dig att med säkerhet svara på optikerns frågor. Vid minsta tvekan görs proceduren om tills inget längre är oklart. En leg. optiker har en sådan rutin att du alltid kan känna dig trygg. Ditt synproblem avgör hur ofta du måste kontrollera din syn. Optikern kan rekommendera dig lämpligt tidsintervall och vanligast är varje eller vartannat år.

Att vara närsynt
Är man närsynt (myop) märktes förmodligen detta redan i skolåldern när det blev allt svårare att se vad som visades framme vid katedern. Det brukar aldrig vara något problem med att läsa, medan allt som finns på över en halvmeters avstånd tenderar att bli mer ”suddigt” ju längre bort föremålet är. Anledningen till närsynthet är att ögat är för långt eller att hornhinnan eller linsen är för starkt brytande. Man kan lätt upptäcka om någon, utan glasögon, är närsynt genom deras sätt att ”kisa” med ögonen. Glasögonglas för närsynta kallas minusglas (-) och är konkava, alltså något tunnare på mitten. Ögonen ser något mindre ut bakom glasen eftersom minusglas generellt förminskar.

Att vara översynt.
En person som är översynt (hyperop) känner oftast inte till sitt synfel. Översynthet beror på att ögat är kortare än normalt. Innan ögat har vuxit färdigt, vid 7-8års ålder, har därför nästan alltid barn en lätt översynthet.
Genom att som ung ”ställa in” sina ögon, kompenserar man sin syn, vilket ofta leder till trötthet och huvudvärk. Utan glasögon avtar lusten att läsa och anledningen är att man som översynt får sämre koncentrationsförmåga. Till skillnad från närsynthet har översynta oftast inget problem med att se på avstånd, Man kan lätt upptäcka om någon, utan glasögon, är översynt genom deras sätt att hålla något som skall läsas långt ifrån sig. Glasögonglas för översynta kallas plusglas(+) och är konvexa, alltså något tjockare på mitten. Ögonen ser något större ut bakom glasen eftersom plusglas generellt fungerar som förstoringsglas.

Att ha astigmatism.
Astigmatism är vid sidan av närsynthet och översynthet den tredje formen av brytningsfel. Astigmatism är ett avbildningsfel i ögonlinsen som innebär att en punkt utanför linsens axel inte avbildas som en punkt utan får ett linjeartat utseende. Hornhinnan eller linsen är inte jämnt rundad, vilket gör att avbildningen på näthinnan blir oskarp. Ljuset som når näthinnan fokuseras inte på samma plan och därför kan t.ex. ett runt vägmärke uppfattas som ovalt, kantigt eller något diffust obestämbart.
Astigmatism avhjälps med glas som är speciellt slipade för att korrigera ljusbrytningen i ögat.

Ålderssynthet
Har du passerat fyrtio år är det inte ovanligt att du börjar se sämre.
Vi blir vad man kallar ”ålderssynta” (presbyop). Ögon som tidigare har haft lätt att anpassa sig för seende på alla avstånd kanske börjar få svårt att läsa texten i tidningen, ”armarna räcker inte till”. Du får kanske också svårt att se på TV. Detta beror på att ögonlinsens elasticitet med åren successivt försvagas. Det är en helt naturlig förekomst.